Vem behöver en kyrka som inte vågar stå för sin egen värdegrund och som fördömer de som gör det? Politisk naivitet är kanske inte nytt i Svenska kyrkan, men det vi nu ser är steget värre. Det är en värderelativism och en politisk förvirring gränsande till ett moraliskt haveri. Gunnar Hökmark har i en artikel pekat på Svenska kyrkan och deras nya nya vänner från en utsiktspunkt som många saknar och jag citerar delar ur hans artikel.

(När det gäller kyrkans huvuduppgift är jag rädd att Jesu ord om det stora avfallet håller på att besannas. ”Låt er inte ryckas med av alla möjliga främmande läror,” varnar profeten)

”– Mellanöstern präglas av brutala regimer och en mängd konflikter och krig, där strävan till att med massmord av civila driva bort kristna och andra grupper från regionen, har blivit en del av krigföringen. Assad har genom sin krigföring mördat fler än en halv miljon människor. ISIS har som medvetet mål att utplåna kristna, yazidier och andra som har fel religion. Det är uppenbart att kristendom både som religion och som värdegrund är provocerande för terrorismens mörka krafter.

I denna värld ser den svenska kyrkans ledning staten Israel, som ju i alla dessa avseenden är det enda undantaget i sin del av världen, som den stora fienden och det stora problemet. Med läpparnas bekännelse säger man sig stödja staten Israels rätt att existera, som om detta ska behöva sägas, men man tar avstånd från Israels försvar av judiska liv och av den judiska staten. I stället för att kräva att Israel erkänns med rätt till säkra gränser fördömer man den ockupation som varar på grund av att hoten kvarstår och ingen fred har uppnåtts.

– I Gaza använder Hamas friheten från ockupationen till att ständigt utveckla en militär förmåga till kontinuerlig raketbeskjutning mot civila mål i Israel samtidigt som man planerar för ny krigföring mot Israel. Därifrån stöds också de grupper som vill radikalisera Egypten. Under Hamas-styre lever befolkningen under sharialagstiftning, korruption och summariska avrättningar. Kvinnors rättigheter är som mest formella men begränsade. Det är inte detta förtryck och denna krigföring som den svenska kyrkan fördömer, utan Israels försvar av sin frihet och säkerhet. Med Hamas har man istället en dialog där man i praktiken låter fundamentala värden relativiseras.

– Den svenska kyrkan sviker sin egen värdegrund; demokratin och respekten för människovärdet. I rädslan för det man kallar kulturkamp mot islam vågar man inte stå upp för de kristna värdena mot de hatets krafter som förtrycker både muslimer och andra.

– Man gör de totalitära muslimska rörelserna till partners i en dialog medan man demoniserar det öppna samhälle som söker försvara sig mot terror och krig. Man gör hatets krafter till partners i en dialog för att (som det heter) undvika en kulturkamp, samtidigt som man fördömer dem som vill bära kors för att ge stöd åt förföljda kristna. Man allierar sig med krafter som bygger på antisemitism – som rörelsen för bojkott av Israel – och man blundar för den antisemitism som präglar Israels omgivning. Samtidigt bidrar man till att återupprätta den ersättningsteologi – nu i form av det så kallade Kairodokumentet – som en gång lade grunden för kyrkans motvilja mot judendom och judar.

– Där den svenska kyrkan borde stå stark i värnet av kristen tro och de fundamentala värden som format civilisation och fria samhällen använder man religionen till att värna politiska åsikter som relativiserar de värden som för en kristen kyrka borde vara absoluta.”