Det sägs ibland att vårt samhälle blivit öppnare för andliga samtal. Det har blivit lättare att kommunicera i andliga frågor och man har gemensam strävan menar man. Strävan efter en agenda av enighet. Och kanske det är öppnare. Det beror nog också på hur vi definierar ”andliga samtal”. Om Gud, hans ord och hans både kärlek och anspråk skulle ventileras, skulle snart samtalet dö ut i brist på bränsle, eller kanske man skulle börja tänka att det finns ju alternativ.

Det har blivit lite så i Svenska kyrkan. Det finns minsann andra gudar också, säger högt uppsatta personer i den, och vi skall inte genera muslimerna med att framhålla Jesus på Muhammeds bekostnad. Tillber vi inte samme Gud, egentligen?

Jo, det har blivit öppnare!

Sedan har vi ju katolikerna med sin påve som sägs vara Jesus ställföreträdare på jorden, Han har ju nyss besökt oss för att både fira och genom ny gemenskap jämna vägen till sig själv. Kanske med hjälp av Maria, Jesus moder. För att inte glömma alla andra helgon, plus en samling traditioner som motiverar de prästerliga tjänsterna, öppna endast för män.

Sveriges Kristna Råd bidrar till öppenheten med sin syn på värdet av att kyrkorna närmar sig varandra. För att ta del av varandras olika erfarenheter av sina resp. religioner, och få nya erfarenheter – inte i första hand från bibeln utan från deras syn på, – varandra. En förvillelse kan emellertid inte lösas med en annan

Den som tror på Jesus står däremot i ett motsatsförhållande till världen idémässigt, med bibeln som utgångspunkt. Världen hatar oss, säger Jesus i Joh. 15:18-19. liksom den hatar Jesus själv. Kan vi i våra försök att skapa goda relationer med vår omvärld, hålla fast vid hela bibeln, eller måste vi fortsätta rucka på den för att behålla relationerna som goda?

Här följer några exempel som bibeln är mycket klar över, men som den moderna människan förstår att sätta frågetecken efter. Inkl. de grupper jag nämnde ovan..

Skall vi tro att Gud är skaparen av världen? Skall vi stå kvar vid att äktenskapet är mellan man och kvinna? Skall vi hävda att man bör leva återhållsamt före äktenskapet? Skall vi tro att Jesus dog för att försona oss med Gud? Att hans liv och verksamhet, kärlek och lära, är vårt rättesnöre? Att Jesus är vägen, sanningen och livet? Bara han. Och att man måste omvända sig från sin synd för att bli räddad?

Fina tankar i kyrkan räcker inte, de blir inte till välsignelse bara för att de tänks i en kyrka. Om vi kristna tappar bort det salt vi blivit utrustade med och ersätter det med sötsaker ställer de flesta upp och blir andliga. Samtalsklimatet blir då också öppnare, men ….- är det det klimatet vi skall värna om?