Gud, Adam och evigheten

Herren Gud sade:

”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt.”
(1 Mos 3:22)

Gud ville hindra Adam från att bli odödlig genom att äta också av livets träd. Det måste betyda att det finns ett evigt liv eftersom det kunde gå förlorat, enligt Gud.
Frågan måste då bli om Gud menade att detta liv för alltid skulle vara förlorat genom Adams handlande.

Vi får leta efter svaret i andra texter men redan innan vi börjar söka måste vi slå fast att hur än svaret blir så har det en alldeles avgörande betydelse för hur vi läser bibeln – nästan oavsett vilken text vi studerar.
För om Gud menade att han vill föra människorna tillbaka till det eviga livet, då är det livet också historiens slutmål. Allt vad han säger och gör under historien kommer då att ha det målet i sikte. Varje profetia och varje Guds handlande blir då steg på vägen mot det stora målet och texterna bör tolkas därefter.

Om de eviga livet å andra sidan inte är Guds slutmål, så kommer alla hans handlingar att ha ett annat mål. Därmed måste alla texter också få en annan tolkning och mening.

Nu är det ju ingen hemlighet att Nya Testementet förkunnar att det eviga livet står som slutmålet för Guds handlande. Men hur är det med Gamla Testamentet? Om vi skall kunna brygga över klyftan mellan judendom och kristendom, bör vi även här finna tydliga besked om att allt Guds handlande syftar till att ge oss tillbaka det eviga livet.
Kanske måste vi i så fall också se hur Gamla Testamentet uttrycker saken för för att vi skall förstå vilken roll judarna spelar, skriver Sven Reichmann i sin bok Judarna.

Ordet ”evig” finns på snart sagt varje sida i Bibeln när hans rättfärdighet, hans kärlek eller hans rike kommer på tal. Ett exempel:

Ja med en evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig” (Jer 31:3)”

Detta var en hälsning till Guds folk en kort tid före Jerusalems förstöring. Guds eviga kärlek skulle leda till att folkket inte gick under i den kommande katastrofen. Nog var det många som tyckte att den eviga kärleken var gåtfull och fördold, när staden ödelades. Ändå kunde man utbrista mitt i all klagan när det hade hänt:

Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut på hans barmhärtighet. (Klag. 3:22)

Gud är evig och hans kärlek är också evig. Det är kanske i det perspektivet vi får se hur Gud handlar med oss.

PRÖVA ALLT MED SKRIFTEN SOM MÅTTSTOCK

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s