Det pågår ett krig i vårt land, gällande sanning och lögn. Lögnen har med tiden fått övertag, – mest i brist på motstånd. Nu har det också observerats på Folk och Försvar i Sälen genom att vårt land utsätts för främmande makters lögninformation för att skapa osäkerhet och förvirring.
Den har mao blivit en riksangelägenhet som drabbar oss. Och att den, (lögnen) är fientlig slogs fast med eftertryck och landets ledare/politiker ser sig om efter motmedel.
Lögnen hotar vårt land, vår existens och vi behöver hitta orsaken. Den är vår orättfärdigheten, säger Gud i sitt ord. (Rom 1:18)
Vi kan hoppa över alla andra anledningar till att lögnkulturen växt till sina nuvarande proportioner, jag tror det blir värre ju närmare tidens avlutning vi kommer. Jag tror dock inte att historiens Gud på något sätt har tappat greppet.

Det finns ett motmedel mot lögnen, manifesterad genom Jesu död och uppståndelse och hans församling, sanningens pelare och grundval. Så sanning finns – men..
Medan lögnen visar sitt ansikte öppet och angriper fundamentala sanningar, smyger sanningens försvarare omkring i en helt annan miljö, ”och luktar på sina blommor”, för att citera en av julens viktigare händelser.
Befinner sig hela kristenheten i en liknande situation som tjuren Ferdinand? Vi har tillgång till muskler vi inte använder och är något närsynta.

Det förefaller mig som de mest ogenerade lögnerna som sprids gäller Israel och dess fortsatta existens. (Fram till den dag då Guds ingripande sker). Nu senast via Svenska Dagbladet och det reportage som Jenny Stjärnstedt levererade, (170106) gällande påstådd vattenbrist för palestinier orsakad av Israel.Det kriget borde inte bara föras i bloggvärlden. Det är en församlingens angelägenhet.

Jag tror det finns många församlingsledare som behöver kliva upp några steg och engagera sig i kampen. ”Hur skall jag kunna veta, om ingen berättar för mig”.

Den pastorskonferens som just avslutats kunde t.ex. förklara för Svenska Dagbladets redaktion att läsarna gärna ser att tidningen håller sig till sanningen. Ett uttalande från en samlad pastorskonferens kanske iskulle imponera.
Att inte reagera är också en reaktion, en signal att man accepterar det som skrivs. Det finns prenumeranter och kanske reklamköpare, annonsörer som skulle uppskatta att de kan lita på sin tidning.
Den största faran, som jag ser den, är att israelfrågan kommer alltmer i bakgrunden och vi accepterar FNs, arabernas och Sveriges regerings grova påståenden:
”Israel är en ockupationsmakt” och förtrycker sin omgivning.

Det krig som araberna förlorade 1967 har inte följts av fred, så kriget är inte formellt avslutat ännu. Inga territoriella förändringar utan förhandlingar, säger Israel. Det har gällt i alla strider men inte för Israel. Både Egypten och Jordanien har fred med Israel, efter förhandlingar!

Israel kan inte i längden betraktas med misstro, som kusinen från landet Det borde vara ett betydligt varmare förhållande mellan oss än det som Sveriges regering och Svenska kyrkan består det med. Israel måste lyftas upp i det profetiska ljuset, det är där det hör hemma. Och vem skulle kunna göra det om inte det profetiska folket med sitt ledarskap.