Tiden håller på att rinna ut, och att vi närmar oss snabbt den punkt när Gud säger, hit men inte längre.
Att en sekulariserad svensk skall förstå detta och dessutom Israels roll i historien är inte att förvänta sig. Däremot kunde kunskapsnivån vara något högre hos dem som borde känna till historien, de bekännande kristna. Men jag har en känsla av att även våra unga vänner inte har den kunskap i ämnet som är nödvändigt för att förstå tiden. Församlingarna har inte bidragit med så mycket undervisning. När man är ung är det också så mycket annat som pockar på uppmärksamheten.
Det vi blir upplysta om av vår omvärld är i alla fall att Israel är en ockupationsmakt. Det säger FN med alla sina lydstater, EU med sina, och så Sverige med sina eftersägare, bla SVT och övrig media som menar sig ha lösningen, som är den s.k. ”tvåstatslösningen, Den står dock inte på Guds agenda.
Det finns ju faktiska ockupationer på många andra håll i världen som inte intresserar någon, det är något särskilt med Israels ”ockupation”.
De som förfogade över den omstridda marken före Israel och sexdagarskriget är inte samma ”nation” som kräver området tillbaka. Dessutom är det inte en nation som kräver tillbaka marken utan en grupp palestinier som vill bemäktiga sig marken och vars bakomvarande historia har uttryckts i olika terrorhandlingar, och som fortfarande är deras huvudsakliga förhandlingsmetod.
Jordanien, de rätta ägarna till den omstridda marken har abdikerat. Och då erkänner en etablerad rättstat som Sverige ”palestiniernas rättigheter” och bortser helt från ev. skyldigheter och lierar sig med den råa terrorns folk.
Det står bildlikt talat ”palestina” stämplat i båda ögonen på regeringen och smboliserar förmodligen den tvåstatslösning man menar sig se framför sig.
Det här är en kortversion av historien hittills, men det finns naturligtvis en fortsättning. Beroende på perspektivet och underlaget kan vi ana slutet.
Gud har hittills hållit sin hand över Israel i med- och motgång genom historien. Medgång när folket varit trogen sin Gud, motgång när man övergett honom och följt andra gudar. Gud har förskingrat judarna över hela jorden för sina synders skull, men håller på att återsamla dem i sitt land Israel, för sina egna löften och profeternas ord.
Vi hedningar har också övergett vår kristna tro som kommit oss till del för att följa andra gudar, ”som inte är några gudar”. Guds dom kan mycket väl komma över oss när vi i vårt övermod drar ut för att bekämpa Guds folk, judarna i slutstriden.
Det går inte att ”runda” den fiendskap som mer och mer etableras mot Guds folk och vi har anledning uppmärksamma det som händer. Hur Gud ändå räddar sitt folk.
USAs nyvalde president Trumps inträde på arenan kan bli den vändpunkt som påskyndar utvecklingen och drar folkets ovilja mot honom till att även drabba Israel och eskalera ländernas ovilja mot landet. Om han vidhåller ambassadflytt till Jerusalem och därmed omöjliggör den omhuldade tvåstatslösningen kan frustrationen bland Israels fiender utlösa en ”början till slutetsituation”.
Det här är händelser som i olika varianter kan bli vår verklighet.
Viktigt och oviktigt 
Rent parentetiskt kan tilläggas att det finns en trend bland unga elever att desavouera konfirmationen och tanklöst avstå från denna vidare inblick i vår religionshistoria. Ej heller bibringas dessa renegater någon insikt om styrkan i det kristna glädjebudskapet, och den vedertagna samhällsattityden har sedan länge varit ett distinkt avståndstagande från kristendomsundervisningen. Den pedagogiska missen ser vi alla konsekvenserna av och svenska folkets trotsiga sekulariseringsiver har banat väg för de destruktiva krafter som nu satts i omlopp.
Då undertecknad gynnare var ung var det alltjämt en tradition att deltaga i konfirmandundervisningen, och oaktat vi då törhända inte insåg vikten därav, utgör minnet av konfirmationsgudstjänsten med dess milda förhör ett ljust och glatt minne, vilket även symboliserar ett slags skifte i steget mot vuxenlivet.
Numera krymper konfirmandgrupperna och det har snarare blivit en regel än ett undantag att avstå från denna lärdom, vilken fordom dags representerade full delaktighet i den kyrkliga gemenskapen och nattvarden.
Avslutningsvis kan yppas den förskräckelse denne hobbykommentator erfor då han vid senaste nattvardsgudstjänsten upptäckte tvenne okynniga gossar i tioårsåldern, vilka under stoj och glam knäböjde vid altarringen. Ett förbålt oskick som kan ses som ännu ett exempel på den moraliska urartning Svenska Kyrkan drabbats av. Vad jag anser om ärkebiskopen lämnas därhän, alldenstund svordomar icke hör hemma på denna förnämliga blogg.
Andreas 🙂
GillaGillad av 1 person
Andreas, tack för din reflektion!
Om våra teologiska institutioner inte har undervisningen om Israel högt uppe på agendan får man dåliga kunskaper också ute i församlingarna och oengagerad undervisning
Om den som skall vara lärare inte är lärt sig sitt ämne blir resultatet därefter. Antisemitismen sprider därför ut sig allt mer och kristenheten hukar sig i brist på kunskap och saknar argument.
GillaGillad av 2 personer
”Jordanien, de rätta ägarna till den omstridda marken har abdikerat.”
Håller inte riktigt med där, Jordanien anföll tillsammans med de andra arabländerna Israel på första dagen efter utropningen av landet Israel 1948, och då ockuperade Samarien och Judeen (västbanken). Mark som NF tilldelat Israel 1922.
Det togs tillbaka av Israel 1967 och Jordanien har inte krävt det tillbaka, (kanske medvetna om att de ockuperade det :)) och ingen förutom Israel godkände väl fredsavtalet. Marken blev utan ägare.
Så vem är rättmätig ägare? Israel givetvis.
Trump klampar in på och slår sig på stötestenen, nyttig idiot är kanske ett bra uttryck att använda här. Gud styr ju kungar som vattenbäckar som bekant…
Intressant tid vi lever, Herren kommer snart tillbaka
GillaGillad av 1 person
Tack Magnus för din kommentar!
Vi tycks vara överens om sakfrågan, marken är Israels som de redan ägde enligt NF-beslut 1922. Att Jordanien under en kort tid annekterade området under ett anfallskrig mot Israel ändrar inte på detta. När israel efter kriget 1967 tog tillbaka området blev det plötsligt en ockupation som i princip hela världen bedömer som olaglig. Om det är sakförhållandet blir det obegripligt hur t.ex. Sveriges regering bl.andra vill dela landet.
Var sitter haken?
GillaGilla
Profetior om varför de många drar upp mot Jerusalem verkar börja uppfyllas , i allt snabbare takt, eller åtminstone börjar förberedas inför. Guds plan går i lås
GillaGilla