När politiker försöker verka trovärdiga i sina framförande säger man ofta, ”det här vill jag vara väldigt väldigt tydlig med, det är en utmaning som vi kommer att ta oss an”, eller liknande floskler.
Att säga sig vara ”tydlig” med något är en varningssignal som vi får se upp med. Att vara tydlig och se uppgiften som en utmaning har blivit en sorts politiskt mantra i syfte att övertyga lyssnarna om sin seriositet.

Det är ett fikonspråk som tidigare var förbehållet kyrkans folk. Där kan man fortfarande få sig till livs ett språkbruk som lämnar den som lyssnar i undran vad som menas. Det i sin tur beror på att underlaget, bibeln, inte heller i allt är glasklart. Alla lyckas inte ”översätta” till modernt språk vad som avses. Det kan hända när man citerar enskilda verser när det är sammanhanget som ger svaret.

Strunt är strunt och snus är snus om än i gyllene dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor, skaldade Gustaf Fröding. Ord som kan appliceras även i andliga sammanhang.

Utan att vara speciellt insatt i det akademiska finliret har jag svårt att se akademiska studier som ett behov för att en pastor/föreståndare skall bli bättre på att predika ordet. Jag är nog böjd att tro att akademisk utbildning med det syftet är bortkastad tid, kanske tom kontraproduktivt. Möjligen är den till hjälp för den som drivs av andra ambitioner än att tjäna Gud.

Att skaffa sig utbildning för det arbete man vill ägna sig åt är naturligtvis rätt, för att inte säga nödvändigt, beroende på vad man vill ägna sig åt. Jag tror dock inte den akademiska miljön i sig befrämjar gudsrikets utbredning.

Paulus brev till Timoteus om vad som krävs av en kandidat som vill bli församlingsledare indikerar inte heller på behov av någon akademisk merit. För Timoteus egen del ansåg Paulus det var viktigt att hålla fast vid vad han lärt av sin mor och mormor.

I Antiochia verkade profeter och lärare där deras uppgift bestod i att rannsaka skrifterna. Men båda funktionerna var beroende av Anden och jag tror att det är ett viktigare behov än akademiska studier vid vilket teologiskt, eller för den delen sekulärt lärosäte som helst.

Svenska kyrkans präster och biskopar med ärkebiskopen i spetsen har förmodligen många högskolepoäng. Vi ser vart det lett dem. Tron på Jesu seger på Golgata får man inte genom intellektuella studier på universitetet, utan genom den helige Andes uppenbarelse av Guds Ord och en enkel tro på detta.

Jag tror vi behöver akademiker i vårt land, men jag är mycket tveksam om vi behöver akademiskt skolade teologer, pastorer, eller församlingsföreståndare.

Bibeln lär att den port är trång och den väg är smal som leder till livet. Jesus är den vägen. Ingen kommer till Fadern utom genom honom. Nu vill ärkebiskopen på olika sätt bredda den vägen, vilket får till följd att det blir ett annat slutmål.

När vanligt folk säger att ”det är en akademisk fråga”, menar man oftast att den är mindre viktig och pastorernas marknad består ofta av vanligt folk