Vi som känner Jesus har också fått uppdraget att göra honom känd, trodd och älskad i vår omgivning, kanske speciellt bland vår närmaste.

Jag känner en kvinna som förstått betydelsen av dessa ord och sedan gjorde på det sätt hon kunde. Hon bad till Gud för sin son, som hon ville göra Jesus känd och älskad för. Hon fick bedja många år. Både Gud, hennes omgivning och hennes församling hörde hennes böner. Svaret dröjde, men det kom. Hon fick sitt bönesvar. Jag känner till historien ganska väl, jag är nämligen den sonen.

I ungdomstiden hade jag den inställningen att om man lämnade sitt liv till Jesus kunde man lika gärna lägga sig ner och dö. Det skulle bli en glädjelös tillvaro trodde jag, med lagar och paragrafer som skulle styra mig. Det är nog en ganska vanlig inställning hos ungdomar. Man tror sig ha så mycket av livets glädjeämnen framför sig och glömmer bort var livets verkliga glädjeämnen finns.

Det finns också en annan makt som inte vill vårt väl. Den vill hålla dig ifrån Jesus och hans glädje. Liksom han förförde Eva i lustgården vill han också lura dig att ta något som inte är tillåtet, för att bli något du inte är ämnad attt bli, lika Gud. Satan som ser ut att kunna ge dig glädje har bara sorger att erbjuda och om du höjer blicken och ser ut över världen förstår du vad jag menar. I dag har han makt i himlarymderna – i dag, ja!

Tre månader efter min omvändelse, dagen efter jag blivit döpt (1957) flyttade jag från Kumla till Västerås. Här träffade jag många vänner i kyrkan, och även min blivande fru, jag var 24 år. Vi hade mycket gemenskap, mycket sång och musik i församlingen jämsides med en civil karriär. Hela mitt liv hade fått en annan inriktning. Det fanns en kamp också och det liv finns inte utan kamp. Men den kampen behövde jag inte kämpa ensam. Det gavs en trygghet i livet. Jag visste på vem jag trodde och litade på. Så är det än i dag, efter snart 60 år.

Varför tog jag steget över till Jesus? Svaret är nog att han blev mig övermäktig. Sanningen var nog också att min mors böner hann ifatt mig. Hon hade visat på vägen för sina barn, jag fann den och är fortfarande kvar på den. ”Bryggan” håller, försäkrade våra äldre vänner när jag var ung och så långt jag förstår håller den än i dag.

På den tiden besöktes våra möten av många sökande människor, och de kom ofta för att höra oss sjunga. Många tog det till intäkt för att ö.h.t. våga komma till ett pingstmöte. Man använde sången som anledning.

Jag drar mig just nu till minnes en sång vi sjöng på den tiden i ”strängen”.

Jag sökte min lycka i synder och lek
och tänkte jag frid skulle få
men glädjen blev fattig och lyckan mig svek
i sorger och nöd fick jag gå

kör:
Då mötte mig Jesus med underbar frid
med glädje som fyllde min själ
jag jublar av fröjd ty jag slutat min strid
i världen som syndernas träl

Och du, mor och far, i bönen samarbetar ni med Gud mot ett gemensamt mål, himlen