Vem är missnöjd, Magnus Malm?

Längtan vidgar hjärtat och gör oss mer levande. Missnöjet krymper hjärtat och gör det tyngre att leva. Så börjar Magnus Malm sin krönika i Dagen

http://www.dagen.se/kronikor/magnus-malm-missnojet-i-forsamlingarna-gor-det-tungt-att-andas-1.954585

Enligt honom finns det bara en sorts missnöje, det negativa, hårt fastbundet vid vissa former, språk, saker och beteenden, det destruktiva.

Jag har ju inte någon total överblick över hela Sverige men eftersom vi numera är centralstyrda ser det nog rätt lika ut inom samfundet. Hela skalan av tankar, idéer, längtan finns, och ibland kommer något upp till ytan. Helt plötsligt.

Nu förstår jag varför det känns tungt ibland – jag är missnöjd, kritisk skulle några säga. Börjar f.ö. inte all förändring med någon form av missnöje med den befintliga ordningen? Jag tycker att den ordningen behöver förändras och är därför i den meningen missnöjd. Jag tror t.o.m. att det missnöjet är efter Guds vilja.

Min huvudinvändning är att jag tycker vi ägnar alldeles för mycket tid till intern kommunikation i olika former och hinner därför inte med den viktigare, den externa,

Just det, säger de som inte vill sitta kvar vid matbordet, vi måste ut och fiska, och vi är ju människofiskare sa Jesus. Kanske det är den längtan som gör sig påmind, att fiska, Att lägga ut nät och vittja tillsammans. Har vi glömt allt detta, eller har dagens kristna alltför sällan upplevt det? Är avsaknaden av fisketurer ett skäl för missnöjet?
Hittar vi inte till fiskeplatserna där fisken finns, har vi inte båtar? Har vi inte redskap? Vet vi inte hur vi skall göra, säga? Behöver vi handfastare visioner? Behöver vi mera kärlek?

Har kritikens ande slagit klorna i mig när jag dristar mig att tänka utanför den box som etablerats och i dag tillåts vara församlingens norm? Vi och vårt.
Jag tror att många befinner sig i den boxen och är nöjda med den känsla av värme och trygghet den förmedlar och känner inget behov av förändring. Det vi gör räcker till och man är nöjd med det. Vi tillhör ju församlingen. Det räcker väl!

David Wilkerson i Filadelfia Stockholm 2004:
– ”Ni är nöjda med att komma till kyrkan, gå till programmet, formaliteterna, organisera och försöka finna makt i samhället. Ni har blivit toleranta och det är vad Gud hör både från kyrkan och samhällets toppar. Det finns ingen som böjer knä och i bönens kraft bryter ner dessa fästen. Det finns ingen smärta för att vi evangeliska kristna är så toleranta.- ”

Pelle Hörnmark i en intervju i Dagen:
”Att leva för andra människor har fått stå tillbaka, vi lever för oss själva vilket gör att få nya människor kommer till våra gudstjänster och smågrupper. Den nöd jag bär, som gör ont i hjärtat, den har tilltagit under mina resor runt om i församlingarna”, säger han. –

Det tyckte Pelle Hörnmark och han är väl inte vem som helst. Och, det finns flera.

Är dessa vänner exempel på ett missnöje? Enligt viss nomenklatura, ja. Jag har redovisat några i det här inlägget.
Visst behöver vi någon form av nytänkande.Perspektivförskjutning.

Guds Ord bär inte bojor

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s