I förra inlägget fick Paulus berätta om den för grekerna okände guden. Om hur Gud länge haft överseende med okunnigheten, men inte nu längre. Nu har Jesus öppnat vägen till Den Okände och man når honom genom att tro på detta

Han är inte längre okänd för den som tror

Men inte alla tror. Guds dom över hedningarna
 kommer. Paulus uttrycker det:

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. (Rom. 1)

Satan har alltid hjälpt människan att visa på sina alternativa sanningar.

En sådan alternativ sanning är att Gud inte alls skapat något. Det vi ser har kommit till på ett helt annat sätt, oklart hur. Utvecklingen är ett människoverk och har utvecklats ur ingenting till att vara det vi ser i dag. Det är det Paulus pekar på i bibelorden ovan.

Att Herren känner de sina framgår om vi läser hela psalm 139 och identifierar oss med honom. Men hur väl känner vi Gud? Psalmisten avslutar med följande rader:

Rannsaka mig, Gud,
 och känn mitt hjärta,
 pröva mig och känn mina tankar.
 Se om jag är på en olycksväg,
 och led mig på den eviga vägen.
 (Psalm 139)

Jag tror att det finns ett behov i den oroliga tid som vi lever, att den helige Ande hjälper oss i våra olika vägval. Vi kan låta Emil Gustavssons psalm ge oss hopp att de svårigheter vi ev. möter inte varar så länge. Vi kan se ljuset i tunneln.