Det kommer ett TV program som handlar om meningen med livet inom kort. Hur kommer man att hantera den frågan? Det skall bli intressant att se.
Dels, vad är meningen för människan? Dels, vad är meningen med människan?

De allra flesta människor som konfronteras med ämnet svarar på den första av dessa frågor och förklarar vad som är meningen för dem. Det kan vara att sporta, resa, musicera, läsa, träffa vänner, eller göra karriär, det vill säga saker man själv väljer och som kan ge tillfredsställelse i livet.
Den andra frågan, meningen med människan, är någonting helt annat. Den kräver en extern agent, någon annan än vi själva, som har menat något med våra liv.

Kung Salomo som hade allt världsligt man kan önska sig i överflöd, beskriver meningslösheten med att få svar på den första frågan om han inte först får svar på den andra: ”Förgänglighet och åter förgänglighet! Allt är förgängligt. Vad vinner en människa med all sin möda, som hon gör sig under solen.”, säger han.

Ibland hör man meningen med människan är att föröka sig, dvs att föra mänskligheten vidare. Vid närmare eftertanke är detta svar lika märkligt som att sätta upp en skylt med budskapet ”riv inte ner denna skylt”. En skylt vars enda syfte är att bevara sig själv kan man lika gärna låta bli att sätta upp
Svaret på frågan om meningen med allting har ett långt mer tillfredsställande svar, och det tar sin utgångspunkt i Jesu översteprästeliga förbön:

”Far, jag vill att där jag är, ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse.” Joh 17:24 (Läs gärna hela 17-e kapitlet)

Detta säger oss något mycket viktigt. Kärleken är inte skapad. Den fanns mellan Fadern och Sonen när jordens grund lades. Och Gud ville sprida sin kärlek vidare. Han ville ha en större familj helt enkelt. Därför skapade han människan till sin egen avbild för att ha någon att flöda sin kärlek över. Men som all kärlek önskar Guds kärlek ett gensvar, och därför kallar Jesus det dubbla kärleksbudet för det viktigaste budet:

”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det första och största budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt 22:37-39).

Kärleken är i detta perspektiv inte en abstrakt skyldighet utan den yttersta orsaken till varför vi öht finns till. Men, och detta är avgörande för den fortsatta förståelsen, kärlek kräver en fri vilja. Påtvingad ”kärlek” är meningslös. Ingen omdömesgill man friar till sin tilltänkta hustru under hot. Fast då kunde han ju i alla fall vara säker på att hon säger ja. ”Kärlek” som ett resultat av hot, tvång eller manipulation är inte värd namnet. Det måste vara ett fritt val i vårt förhållande till Gud också.

Ovanstående inlägg är ett avsnitt ur kapitlet ”Skapelsens syfte” ur Mästerdirigentens verk med Anders Gärdeborn som författare.  Länk: www.masterdirigentensverk.se en bok som innehåller en bibliskt förankrad beskrivning av Guds frälsningsplan i kronologisk ordning allt från skapelsen till evigheten.

Köp boken, det har du råd med. Den ger dig många aha-upplevelser, under lång tid.

Det finns en mening, också med ditt liv!