Därför seglade jag med Elida

Vi måste verka för att vårt land upprättar relationen med Mellanösterns enda stabila demokrati, Israel, att kampen mot antisemitism prioriteras och att biståndet till palestinska områden granskas, skriver.

Pekka Mellergård kritiserar i ett debattinlägg i Dagen  den 16 oktober intentionerna och konsekvenserna av Elidas seglats till Israel. Det är korrekt att resan har två syften: Att uppmärksamma kristna minoriteter i Mellanöstern och visa att Israel har vänner i Sverige.

Båda två för mig angelägna och viktiga syften.

Mellergårds resonemang till trots anser jag att en god relation till Israel är förutsättningen för en fredlig utveckling i Mellanöstern och en bättre framtid för det palestinska folket. Därför valde jag som politiker att segla med Elida till Israel.

Israel firar 70 år som nation i år. I skrivande stund sitter jag på Ben Gurions flygplats, uppkallad efter David Ben-Gurion, som var Israels förste premiärminister. I taxin på väg hit mötte jag en man från Kanada som driver ett stort mjukvaruföretag i USA och som därför rest till Tel Aviv för att utbyta kunskaper och skapa kontakter. ”Israel ligger långt fram i utveckling av cybersäkerhet och innovation”, berättade han engagerat.

Israel är medlem i de västliga ländernas sammanslutning OECD och matchar de euro­peiska medlemsländerna i såväl ekonomi, levnadsstandard, högre utbildning, forskning som entreprenörskap. Israel är en alliansfri och obunden stat med starka band till Europa och USA. Det är en parlamentarisk demokrati där regeringen har stöd i parlamentet. Även om Israel är en judisk stat råder full religionsfrihet  och lika mänskliga rättigheter för samtliga samhällsgrupper.

Att Israel skulle vara en toppmodern stat med likheter till Sverige framstår dock troligtvis främmande för de flesta svenskar. Tyvärr är den svenska mediebevakningen av Mellanöstern nästan uteslutande kopplat till krig och konflikt. Detsamma gäller den politiska diskursen, där den avgående svenska regeringen, liksom Pekka Mellergård i sin argumentation, sätter likhetstecken mellan nationen Israel och konflikten kring Gaza.

För mig är det viktigt att som politiker betona värdet av diplomatiska samtal, framför allt med demokratier som värnar mänskliga fri- och rättigheter. Diplomati kommer av samtal som bygger på respektfull dialog. Det är därför mycket bekymmersamt att Sverige, som kämpat sig till en plats i FN:s säkerhetsråd, oengagerat lämnat alla diplomatiska samtal med Israel.

Det finns ingen motsättning mellan att sträva efter en god relation till Israel och samtidigt vilja det bästa för det palestinska folket. Tvärtom. Om vi vill se en fredlig utveckling i Mellanöstern är det på tiden att vi samtalar med den aktör som lyckas med att vara ett hem för olika folk och samhällsgrupper.

Under mina dagar i Israel är det just diplomati och samtal som jag har engagerat mig i. Inte att, som Mellergård hävdar, onyanserat ”dra regeringen medhårs”. När man sträcker ut en vänlig hand till någon som är van vid hårda ord möts man av respekt.

Tack vare vår båtfärd har jag fått möjlighet att möta och samtala med Israels biträdande utrikesminister Tzipi Hotovely, tidigare ambassadör i Sverige Isaac Bachman, Knessetledamot Robert Ilatov, tidigare ambassadör i Danmark Yitzhak Eldan, ansvarig för Israels diplomatiska relationer till norra Europa Sharon Rappaport Palgi, Sveriges ambassadör i Israel Magnus Hellkvist med fler.

Min reflektion och sammanfattning av dessa möten är att Israel visar ödmjukhet inför att de inte har alla svar och att de konflikter som präglar närområdet är ytterst komplexa och därför inte underlättas av att omvärlden gärna lägger sig i och väljer sida.

Sveriges erkännande av Palestina, villkorslösa bidrag till PLO och UNWRA och nuvarande utrikesminister Margit Wallströms onyanserade uttalanden och ointresse av Israel som samarbetspart, är en djup sorg som bara bidrar till att polarisera konflikten ytterligare.

Att det i Israel finns en utbredd uppfattning om att  Sverige är ett land som inte är vänligt inställd till staten Israel är ett tydligt tecken på att vår avgående regerings Mellanösternpolitik kraftigt har skadat vårt lands relationer till Israel.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström är den enda av EU:s utrikesministrar som inte är välkommen hit. Detta är givetvis olyckligt för ett land som har ambition att spela en aktiv roll för fred i världen och som därför borde inse att Israel är en viktig samarbetspartner.

Att ensidigt erkänna staten Palestina, trots att det saknar kontroll över det egna området och delvis styrs av terrororganisationen Hamas, löser inte konflikten. Snarare bidrar det till en spridning av antisemitism och Israelhat. Vi måste verka för att vårt land upprättar relationen med Mellanösterns enda stabila demokrati, Israel, att kampen mot antisemitism prioriteras och att biståndet till palestinska områden granskas och kravställs så att svenska skattepengar inte finansierar terrorverksamhet. En prioriterad fråga för mig är därför att vårt land upprättar relationerna med Israel.

Isabelle Waldenvik, politiker (KD)och medresenär på Elidas insegling till Israel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s