Därför är evolutionsteorin omöjlig

skriver Josef Sjöberg i tidningen Hemmets Vän

Många ber och arbetar för en folkväckelse i vårt land och önskar att nutidssvensken ska få upp ögonen för vem Jesus egentligen är och vad han kan göra. Jag tror att det finns många skäl till den avkristning som vi ser i västerlandet, men låt mig få belysa något som kanske har influerat oss mer än vi tror. Det handlar om evolutionslärans påverkan på det västerländska samhället. Kan det vara så att den har rivit ner själva grunden för gudstron? Man menar sig ju ha förklaringar till livets uppkomst och det vi ser idag, men utan någons inblandning.

Hur ställer vi oss till detta? Som kristna tror vi naturligtvis på en Gud, en Skapare. Men har vi i vår iver att inte verka ovetenskapliga kapitulerat och istället försökt att förena den sekulära evolutionsläran med Bibelns skapelseberättelse?

För egen del tror jag att det är en livsfarlig väg när man försöker förena Bibelns skapelseberättelse med evolutionsteorin (det vill säga makroevolution, mellan arter). Jag skulle vilja ge några skäl till varför Gud inte valde evolution för att utforma liv på jorden och varför detta faktiskt inte är möjligt.

För det första skapades människan till Guds avbild. ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss” (1 Moseboken 1:26). Om människan utvecklats från en apliknande varelse, när exakt blev då människan Guds avbild?

För det andra skulle evolution innebära lidande för väldigt många. Så även för männi­skan och hennes utveckling under miljontals år, där bara den starke överlever. Hur förenlig är denna människosyn med Bibelns Gud som är kärlek?

För det tredje är Gud en skicklig Skapare. Bibeln säger att människan skapades direkt och allt blev rätt från början. ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott” (1 Moseboken 1:31). Evolution handlar om slumpartad utveckling under mycket lång tid där det mesta blir fel.

För det fjärde fanns ingen död innan syndafallet. Det han skapade var ju mycket gott! Det borde ju betyda att det inte fanns någon död under skapelsevec­kan och att döden först kom efter syndafallet. När skedde syndafallet och konsekvensen döden i en teistisk evolutionsberättelse? Det går inte ihop.

För det femte bekräftar Nya testamentet skapelseberättelsen. Paulus skriver: ”Eftersom Adam skapades först och sedan Eva” (1 Timotheosbrevet 2:13). Jesus säger: ”Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna (Markusevan­geliet 10:6). Petrus skriver: ”Han var utsedd redan före världens skapelse …” (1 Petrusbrevet 1:20). Alla bekräftar skapelsen som en enskild händelse och inte en utveckling under en lång tid.

För det sjätte fungerar inte evolutionen. Man brukar ibland tala om icke-reducerbara strukturer. Det handlar om ting som knäleden eller den böjda foten, som inte kan utvecklas steg för steg. Allt måste nämligen finnas på plats för att det ska fungera. Det borde också finnas miljontals mellanformer i fossillagren som bekräftar en evolution. Men dessa är ju frånvarande.

För det sjunde är evolutionsteorin en ateistisk filosofi. Det handlar om att kunna förklara allt vi ser men att från början räkna bort en Skapare. Man försöker svara på alla livsfrågor utifrån ett ateistiskt perspektiv. Varför skulle Gud använda en metod som inte kräver hans inblandning?

Jag tror att vi behöver ta oss en verklig funderare i denna fråga. Det är ju faktiskt så att evolutionsteorin genomsyrar hela vårt utbildningssystem och inpräntar i våra barn från tidig ålder att någon Gud faktiskt inte behövs.

För egen del känner jag mig i gott sällskap när både Jesus, Paulus och Petrus bekräftade skapelseberättelsen som sann. Teistisk evolution blir för mig en fundamental motsägelse och omöjlighet.