Ibland skiljer man mellan vetenskaplig kunskap vars tillförlitlighet är beroende av det mänskliga förnuftet och uppenbarad kunskap vars tillförlitlighet är beroende av trovärdigheten hos den som uppenbarar.
All kunskap i Bibeln är naturligtvis inte vetenskaplig, men eftersom det är Skaparen själv som står för uppenbarandet är den bibliska kunskapen ännu mer tillförlitlig än den vetenskapliga.

Bibeln innehåller fakta, otillgängliga för vetenskap (på grund av dess begränsning till den fysiska verkligheten) som till exempel orsaken till universum, ursprunget till naturlagarna, materien och livet, förekomsten av kärlek, tankar, känslor och moral samt meningen med allting. Inte minst är Skaparen själv otillgänglig för den vetenskapliga metoden eftersom han aldrig lägger sig under ett mikroskop eller visar sig i ett teleskop.

Vetenskapen kan beskriva naturens mekanismer men aldrig deras upphovsman. Att ersätta en gudstro med vetenskap är därför som att förneka korsordmakaren så fort man löst korsordet. Att utesluta Bibeln som kunskapskälla är att avsäga sig oerhört mycket objektiv kunskap om den verkliga verkligheten.

Vetenskap beskriver naturlagarna medan Bibeln beskriver Lagstiftaren.

Det är två olika ämnesområden, men de kan aldrig säga emot varandra.
Hur skulle Gud som har konstituerat lagarna kunna vara svävande vid tillämpningen av samma lagar? Detta betyder inte att Gud själv gjort sig till slav under sina egna lagar. Han som har gjort lagarna är naturligtvis fri att när som helst ändra dem.

Det gör han också ibland och vi brukar kalla det för underverk eller mirakel. Fast egentligen är det inte så stor skillnad mot naturlagarna. Båda är uttryck för Guds handlande.

Naturlagarna är Guds vanliga handlingssätt medan miraklen är hans ovanliga handlingssätt

Ovanstående är ett avsnitt ur Anders Gärdeborns bok: Mästerdirigentens verk.

http://www.masterdirigentensverk.se