Jesus säger att han är A och O, begynnelsen och änden (Upp 21:6), och det finns i Bibeln en underbar symmetri mellan alltings början i Första Moseboken och alltings fullbordan i Uppenbarelseboken. Figur 226 visar hur det som startade vid historiens början speglas i dess avslut.

Figur 226. Det som startar i Första Moseboken fullbordas i Uppenbarelseboken.

Vi har kommit fram till slutet av historiens sjutusen år. Det har varit en lång resa från en från början god skapelse, via ett tragiskt syndafall, ett kärleksfullt försoningsverk, en svår vedermöda, en glansfull återkomst och ett fredligt tusenårsrike fram till evighetens port. I Uppenbarelseboken fullbordas och avslutas människans dokumenterade historia, och därför genomsyras den också av fulländningens tal, sju. Här finns sju församlingar, stjärnor, andar, sigill, horn, ögon, basuner, åskor, drakhuvuden, kronor, vredesskålar, berg och kungar, bara för att nämna några. I dessa fall står talet ”sju” uttryckligen i bibeltexten, men det finns dessutom flera serier av sju företeelser där läsaren själv måste räkna för att upptäcka att de är just sju. Till exempel nämns vid sju olika tillfällen vilka som är saliga. Och Lammet är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången (Upp 5:12).
Du som är nyfiken på utvecklingen, köp boken http://www.masterdirigentensverk.se av Anders Gärdeborn