Helt i strid mot samhällsandan bildades Kristen demokratisk samling 1964. Ett parti som ville få in kristna värderingar i politiken när övriga samhället gjorde allt för att göra upp med tidigare generationers värderingar. Trots att partiet utestängdes från tv-debatter och de anställda fick offra både tid och pengar arbetade de hårt för att ta sig in i riksdagen. En orsak var att man ville stoppa ett förslag om att skära ner kristendomsämnet kraftigt. Trots en namninsamling som gav 2,1 miljoner underskrifter drevs förslaget igenom i riksdagen.

Den samhällsanda som rådde då har fortsatt och skapat ett samhällsklimat som blivit allt hårdare. Många samhällsmedborgare har blivit medvetna om detta och undersökningar visar också att man blivit alltmer positiv till de värderingar som i dag representeras av KD.

Förvånansvärt nog kommer en del av kritik mot partiet från kristna s.k. ”kärnväljare” som till dels lever kvar i en svunnen tid. De är missnöjda med vissa inslag i politiken som borde bekämpas intensivare. Jag tänker på abortsituationen, HBTQ-frågor och andra frågor som skaver. Och de är lätta att förstå, svårare att påverka.

Det är här den s.k. sinnesrobönen kommer in med sin förlösande logik

”GUD, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

(Ett honnörsord i den bönen är ”att inse skillnaden”)

Om människor kunde ta till sig budskapet i den bönen skulle mycket av den kramp man i dag känner släppa och man skulle kunna förmå att göra det man kan. Nämligen stötta företagaren/partiledaren Ebba Busch Thor i hennes politiska strävan att skapa grogrund för de värderingar som kan underlätta för pastorn NN i hans ansvarsfulla arbete, att predika Ordet i tid och otid.

Det finns två storheter i detta varav församlingen är den största.