Det har varit en intressant diskussion på FB initierad av Frida Park om samvetsfriheten. Hon pekar bl.a. på historien bakom det negativa synsättet som utvecklats i vårt land.

Olof Palmes regering ansåg samvetsfriheten vid abort vara självklar men menade att något uttryckligt formulerat lagstöd inte var nödvändigt. Det var då det. Palmes justitieminister menade att det självfallet bör tas ”hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden”gällande den tidigare så givna samvetsfrihetens framtid Vi ser hur den utvecklats.

Norge och Danmark, som i dag ofta framförs som exem­pel på där samvetsfrihet och abortvård faktiskt går att kombinera framgångsrikt, valde på 1970-talet en annan väg än den svenska.

Mona Sahlin, som uttryckt att hon inte gick med i S utan i Palme (vars regering 1974 alltså såg samvetsfriheten som given), sa, på tal om terrorsekten IS, att det finns ”farliga fanatiker” i alla religioner, och exemplifierade detta med barnmorskor som önskar samvetsfrihet! (obs) Den samvetsfrihet som tidigare var så given att den behövde inte något särskilt lagskydd. Kuriosa: en journalist har samvetsfrihet!

Europakonventionens artikel 9 anger att samvetsfrihet är en mänsklig rättighet. Europarådets parlamentariska församling har i en resolution slagit fast att samvetsfrihet är en mänsklig rättighet för vårdpersonal, och att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas hållas ansvarig eller diskrimineras på något sätt på grund av samvetsvägran att utföra, bistå vid eller genomgå abort, framdrivande av missfall eller eutanasi eller någon handling som kan orsaka att ett mänskligt foster eller embryo dör.

Snart får vi en annan ”dödshjälpsdebatt,” rätten att få dö, när det är lämpligt

När dödshjälpsförespråkare nu efterfrågar samvetsfrihet, som ett sätt att blidka läkares motstånd inför en legalisering, bör man påminna sig om hur det gick med den saken sist det begav sig.

Finns det andra viktiga samhällsfrågor som ger svåra konvulsioner i samhället som behöver bekämpas men inte behöver något särskilt lagskydd? Osökt tänker jag på de s.k. ”hedersrelaterade” brotten. Stefan Löfvén ser ingen anledning att ge de brotten en egen rubrik i lagtexten utan nöjer sig med att uttala sitt muntliga stöd. Kanske att han är för rädd om de väljare som finns bland utövarna för att engagera sig. Han säger sig inte ha några planer på att kritisera de muslimer som ingår i den gruppen. Han har den största respekt för muslimerna, säger han.

Det finns flera frågor som borde dokumenteras på ett träffsäkrare sätt än nu. Det är viktigt, fråga Annika Strandhäll.

Nu när ledande socialdemokrater börjar hojta om att behöva hitta socialdemokratins själ finns det anledning att se om letandet sker där själen finns. Och inte tro att t.ex. skolans problem består i undervisning i livsåskådning. Det förvägrades ca 2.1 miljoner svenskar 1964 när befolkningen då blev överkörd. Det finns frågor som som till sin natur är immateriella, d.v.s. har en andlig dimension som verkar främmande i den moderna socialdemokratin..

Jag tycker f.ö. det ligger ett eget värde i att KD lyckades skrämma upp det övriga politiska och mediala etablissemanget så till den milda grad att man till¨tar till vilka medel som helst för att hejda den ”fruktansvärda” utvecklingen. Men ni gör klokt i att inte räkna bort Kristdemokraterna. Tillfälliga opinionsmässiga bakslag infinner sig. Fråga Liberalerna