Ett inlägg i Hemmets Vän av Ulf Sundkvist som handlar om svensk skola i utförsbacken

Kyrkan fylldes av lärare, elever, föräldrar och släktingar. Det var förväntan i luften. En spirande och hoppfull glädje fyllde rummet. Det var först när tjejerna från årskurs åtta stegade fram och med fast röst förklarade sommaravslutningen för Hannaskolan i Umeå för startad, som det blev tyst. Sedan följde ett program som vilken skolavslutning som helst. Olika årskurser sjöng och delade något från läsåret som gått. Allt blandat med roliga anekdoter, tal fyllda av tårar och bubblande skratt. Om vartannat.

Ett av dem högg tag i mig. Biträdande rektor Jennies tal. När hon förklarade hur det var att jobba i ett sammanhang som Sveriges regering vill förbjuda kröp det riktigt nära. Hon var arg, men dolde det väl. Och ledsen. Hannaskolan är ju en av de omkring 70 skolorna i Sverige som har konfessionella huvudmän, fyra kyrkor. Och det är visst väldigt farligt det. Två från Pingströrelsen; Pingst i Umeå och Church Of Hope, en från Evangeliska frikyrkan; Korskyrkan i Umeå och en med anknytning till Livets Ord; Svedjeholmskyrkan i Örnsköldsvik. Skolan i sig är som alla andra skolor, ickekonfessionell, men med kristen profil som primärt märks genom något mer tid för studier i kristendom och en levande och positiv relation till den kristna värdegrunden. Men, och detta är synnerligen viktigt att förklara, de specifikt religiösa inslagen är alltid helt frivilliga och utanför skoltid. Inget tvång eller indoktrinering där inte.

Utöver detta har Hannaskolan tillsammans med Broskolan, en systerskola i Örnsköldsvik utvecklat en pedagogik som kal­las COR (hjärta på Latin). Det är forskarna doktor Anitha Risber och filosofie doktor Anna-Karin Lindqvist båda från Luleå Tekniska Universitet samt filosofie doktor Margareta Larsson Högskolan i Skövde, som tagit fram den.

COR-pedagogiken är en pedagogisk modell för undervisning, utbildning och elevhälsans arbete. Den bygger på forskning inom fysisk aktivitet, estetiska lärprocesser, anknytning, teoretisk kunskap som exempelvis språkliga lärprocesser. Elevhälsan utgör hjärtat då elevens lärande och hälsa alltid står i centrum.

Pedagogikens fyra delar som svarar mot hjärtats fyra rum, genomsyrar elevernas skoldag, som med denna pedagogik får ökad mängd fysisk rörelse varje dag. Den traditionella undervisningen kring kunskap och inlärning är kompletterad genom att den varvas med fysiska rörelsepass, så kallade brainbreaks, men även estetiska lärprocesser. Varvningen mellan dessa tre ”hjärtrum” ger en ökad inlärning för eleverna.

Relation och kommunikation är också centralt för all undervisning och utbildning som sker. Eleverna ges möjlighet att utöva sitt inflytande, sin delaktighet samt utveckla sin kommunikativa förmåga för att förmedla kunskaper eller visa förmågor på ett brett och varierat sätt. Allt detta görs inom COR-pedagogiken för att ge eleverna en livslång lust att lära och en högre måluppfyllelse samt en större kunskap kring sin hälsa och faktorer som påverkar den.

Det är alltså denna typ av kreativitet och mångfald som regeringen vill förbjuda. COR-pedagogiken är faktiskt ett resultat av kraften i den kristna tron och den kristna värdegrunden och vår tro på människans frihet. Till det kan sägas att båda dessa skolor har en bredd av elever från alla samhällsklasser och påtagligt präglas av de många som kommit till Sverige de senaste åren. Segregation? Inte där i alla fall.

Så jag förstår rektor Jennies sorgsna vrede. Hon ser ju till eleverna, ungdomarna och deras frihet och utveckling. Hon ser att deras rättigheter är på väg att förbjudas. Till det, deras rätt till tro, som på en skola som Hannaskolan respekteras helt och fullt till skillnad från många andra skolor. Kan bara hoppas att regeringen vänder om och låter 1 000 blommor blomma för frihetens skull, för ungdomarnas skull och för framtidens skull. Vi har ju demokrati i Sverige, eller?

Ulf Sundkvist, föreståndare och pastor i Pingst Umeå