Jag upplever att det pågår någon form av vägval i Sverige just nu. Dels politisk, i form av de som förespråkar mångkulturens inflytande och de som vill hålla igen mot muslimskt kulturinflytande.
Två ideologier, en som verkar och har alltid verkat fredligt och fredsbevarande, och en som ser våldet som deras framkomliga väg och aldrig gjort någon hemlighet av det.
Otroligt nog verkar det senaste tilltala landets ledarskap. Tydligast ser man det i hur många faktiskt föredrar muslims liv jämfört med vårt mångåriga kristna förhållningssätt till det som håller samman ett samhälle.
Även om vår statsministers ord om att aldrig kritisera muslimerna, tvingar deras eget agerande fram en viss moderation i hans uttalande, tror jag. Något motsvarande erkännande av någon form av kristen värdegrund har jag däremot inte märkt hos honom.
Tvärtom vill han redan i skolan utrota allt som leder barnen att tro att det finns något större väsen än socialdemokrater.
Det finns fler exempel på sådana dåliga förslag redovisade bl.a. av Hans G Eriksson på Facebook den 22 juli som nästan övertydligt visade på en förskräckande undfallenhet för muslimskt tänkande. Detta med tillägg för vårt lands egna brister på moral blir det sammantaget en katastrof för Sverige,
Eftersom det fortfarande finns många svenskar som tror att det finns en Gud, även om dom inte sitter i Sveriges regering, kommer polariseringen i vår gemenskap att öka och ansvaret för det vilar på regeringen och deras stödpartier. Jag är ju inte alldeles säker på att en ny konstellation regeringsbildare blir så mycket bättre i detta hänseende, men så länge möjligheterna finns må vi kämpa för det.
Sveriges kristenhet har en kamp att kämpa, en kamp som vi måste rusta oss för i den mån vi inte är det. Jag kom att tänka på en sång sedan tidigare som handlar om kampen vi inte får glömma.
Texten lyder:
Det kriget får aldrig stanna, som kallas för Herrens krig
Lyft upp din unga panna, reveljen gäller dig
Här finns ingen vapenvila, inga fredsfördrag
Så länge du lever och andas flammar kampens lag
Det hatet får aldrig kallna, som gäller den ondes sak
Vi såg så många fallna i drabbningens dån och brak
Det svärdet får aldrig kastas, som heter Andens svärd
Blott kärlekens blanka vapen kan övervinna en värld
Var trofast du unga hjärta, som brinner så klart och hett
för ordern som blev dig given och synen som du sett
Stå stark, släpp inte taget, och du skall se till slut
Att Kristus vinner slaget åt den som håller ut.
Viktigt och oviktigt 