Från boken Hopp för Sverige lånar jag något av innehållet i detta inlägg. Jag tycker det finns inslag som skolverkets chefer borde beakta och jag förväntar mig många likes för innehållet i boken.

Skolan har naturligtvis regler att beakta i sin verksamhet, en del ingår i internationella konventioner. Beaktar skolverket det?

Läroplanen säger i sitt inledningsstycke: Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på.

Exempel:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.
Låter det inte som ljuv musik i ett socialdemokratiskt öra? Eller ser er värdegrund annorlunda ut?

Vi fortsätter läroplanens text:
”I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.”

Hur skall man förmedla dessa värden om man inte förstår/vet varifrån de kommer?

Vårt land har haft fred och välstånd i ca 200 år och vi vill gärna fortsätta den trenden. Den värdegrund som varit vår ledstjärna har väl inte alltid lyst klart, men den har lyst. Skolans situation kan bara bli bättre om värdegrunden ligger fast.
Den dagsaktuella retoriken om ett krav på konfessionsfri skola är inget annat än religionsförföljelse.

Ska Sveriges kristna stillatigande bevittna hur kunskapen görs klinisk och en yngre generation berövas sin förundran? Eller ska vi kämpa för att Sveriges barn får tillåtas se kunskapen i sitt existentiella sammanhang och att den påtvingade motsättningen mellan tro och förnuft på ett naturligt sätt överbryggas. Detta oavsett om det sker inom ramen för kristna skolor eller inom det offentliga skolväsendet?

Kunskapsmässigt har svensk skola under många år gått bakåt i internationella jämförelser. Till stor del är detta ett resultat av en pedagogik där lärarens auktoritet och kompetens undergrävts och där eleven förutsätts ha all källa till insikt inom sig, och automatiskt kommer att blomma ut i mognad och kunskap om den ges tillräcklig frihet.

Detta är en naiv grundsyn, som visat sig fungera mycket illa i praktiken, och som också slår allra hårdast mot svaga elever som behöver studiero, ordning och en god ledning i form av mogna och kunniga lärare.

Mobbning och stök i klassrum och korridorer, kombinerat med kontinuerliga angrepp från politiker och samhällsdebattörer mot lärarens roll i undervisningen, har gjort att många framstående lärare har resignerat och sökt sig till andra yrken. Andra väljer att aldrig gå in på lärarbanan. Det är en djupt problematisk situation, som behöver vändas för att Sveriges barn ska kunna få en bättre framtid.

Deras framtid får inte äventyras av att de inte får lära sig värdegrunden och dess konsekvenser