Mobbning och stök i skolan –

(Från boken Hopp för Sverige lånar jag något av innehållet i detta inlägg. Jag tycker det finns inslag som skolverkets chefer borde beakta och jag förväntar mig många likes för innehållet i boken.)

och korridorer, kombinerat med kontinuerliga angrepp från politiker och samhällsdebattörer mot oro i klassemlärarens roll i undervisningen, har gjort att många framstående lärare har resignerat och sökt sig till andra yrken.
Andra väljer att aldrig gå in på lärarbanan. Det är en djupt problematisk situation, som behöver vändas för att Sveriges barn ska kunna få en bättre framtid.

Även om Sverige har en läroplan med en värdebaserad och uttalat kristen grund är vi samtidigt ett av världens mest sekulariserade länder. 

I stället för att hålla fast vid sin egen värdegrund släpper skolor in aktörer som aktivt verkar för att bryta ner normer och värden. Forskning har också visat att undervisningsmiljön i den kommunala skolan är extremt kritisk till religion i allmänhet och kristendom i synnerhet – samtidigt som man på flera håll tillåter tydligt religiösa inslag, som yoga, på skoltid.

Denna paradox har flera orsaker. Dels har vi – trots en värdestyrd läroplan – sett en stark relativisering av etiken. Ett skolsystem som väjer för frågan om rätt och fel skapar osäkerhet och villrådighet, men banar också väg för mobbning, övergrepp och andra svåra situationer för elever och vuxna.

Den motvilja som ofta vädras, både mot kristna värderingar och inslag i den kommunala skolan och mot fristående kristna skolor, riskerar att såga av den gren vi sitter på.

Krav på en konfessions- fri skola går inte att förena med religionsfrihet, och de står i bjärt kontrast till de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige anslutit sig till.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna anger: ”Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand dess föräldrar.” Central är även Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna där det anges att staten ska ”respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och under- visning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse”.

Familjens och föräldrarnas roller som ledsagare och förebilder är också något som det sekulära samhället har gjort till fiender att bekämpa. Friheten att få utöva sin religion har i sekulär utbildningsfilosofi ersatts med en frihet från all religion.
Troende människor uppmanas att hålla tron för sig själva och att hålla den i en privat, andlig sfär där den saknar all betydelse för det vanliga livet. Detta är ett helt orimligt förhållningssätt i ett öppet samhälle.

Sammantaget måste vi säga att svensk utbildning under flera decennier har gått i fel riktning. Det är därför hög tid att upprätta det som gått snett. 

Det kräver en samlad kristen aktion och resurserna finns om de vill användas.
Den måste komma, och den kommer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s