Ur boken Hopp för Sverige:

Bibelns människosyn skiljer sig på ett radikalt sätt från en gudlös grundsyn. I den senare är människan inget annat än resultatet av en kombination av slump och naturliga urval. Bibeln beskriver i stället människan som en unik varelse på jorden, skapad till Guds avbild. (1 Mos 1:26) Utan Gud finns ingen fast grund för ett absolut och okränkbart människovärde.

I stället blir det politiska beslut och sociala konventioner som fastställer människans värde. Vi blir så att säga varandras måttstockar och hamnar alla på en konjunkturkänslig börs, där tillfälliga nycker och infall styr vårt värde som människor.

En av vår tids vanliga fraser är ”tron på alla människors lika värde”. Men om människan i grunden bara är en samling celler, ute på en resa från ingenting till ingenting, har hon inget unikt värde i sig. I kristen tradition har varje människa däremot ett okränkbart värde, som inte är grundat på vad hon kan tillföra, utan på vad hon är – det vill säga människa.

Vi lever också i en tid där gränsen mellan människa och maskin riskerar att smälta ihop. Artificiell intelligens (AI) och en ständigt ökande teknologisk kunskap gör att människan kan bygga alltmer människolika robotar. Det är en utveckling som kräver en väl utvecklad etisk kompass och att samtidskulturen håller fast vid två centrala sanningar: dels att människan inte är en maskin, dels att maskinen inte är en människa.

I Psaltaren 139:16 skriver psalmisten:” Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem kommit.”

I Jeremia1:5 säger Herren till profeten: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig.”

Enligt bibeln är inte människans värde beroende på hur långt hon har kommit i utvecklingen. Gud ser på varje människoliv – redan i fosterstadiet – och har en unik kallelse – ett ärende – för varje människa att uträtta.

Människan är skapad för ett högre syfte.