Ni är för många, sa Gud till Gideon och reducerade antalet krigare till 300. Det var det antal som skulle besegra midjaniternas 125 000 man.

Anledningen till att israeliterna var förslavade under midjaniterna var Israels synd, deras uppror mot Gud. Därför hade Gud gett dem under midjaniterna. Men nu var det tid att besvara deras bön om hjälp och Gud utvalde Gideon som anförare i striden.

Gud skulle strida med dem och antalet stridsmän var enbart 300 för att israeliterna inte skulle kunna säga att det var de själva som besegrade midjaniterna. Därför reducerade Gud antalet för att omöjliggöra för dem att ta äran själva.

Det här är ett intressant bibelsammanhang som du kan läsa om i Domarboken.  De fick inte vara för många!

Tänk att det går att vara för många. Det förutsätter nog att Gud är med med sin helige Ande och anger antalet. Finns det en motsvarighet i dagens kristenhet? Att vi tror att mängden spelar en avgörande roll i kampen? Det tror jag nog. Annars skulle vi inte organisera oss i stora församlingar, stora samfund och konferenser och olika satsningar som Sveriges kristna råd. Det tar också engagemang från medlemmar som kunde använts bättre, åtminstone om vi ser på exemplet Gideon. Ju fler vi är tillsammans, sjunger vi

Kanske tänker Gud i en annan skala, åtminstone ibland. När Gud lade upp taktiken räckte Gideons tre hundra krigare. Anledningen att Gud ville ha äran är intressant. Han ville att de skulle veta vem som var deras Gud.

Så är nog inte alltid fallet i modern kristen evangelisation. Det är så lätt att Gud kommer bort när människan skall agera på egen hand. Det är alldeles säkert en en av anledningarna till att det sker så lite av det vi förväntar oss. Han döljs bakom rökmaskiner, strålkastare och oljud av allehanda slag. Man säger att vi alla behöver Jesus – men glömmer ofta tala om VARFÖR vi behöver honom.

I den här synkretistiska tiden blir undervisningen allt viktigare. De som nyligen kommit till tro behöver få undervisning efter sin situation, den som länge vandrat med Herren, en annan. Hur löser man den ekvationen i de olika församlingarna?

Många kristna ledare är också involverade i en ny form av ekumenik, samverkan med enighet som mål. Likheten med Nimrods ambitioner är slående. Vi vill också själva skapa en form av enighet mellan de oförenliga ståndpunkterna. T.o.m. påven är inblandad.

Gud godkände inte det då och skingrade dem.

Går det på samma sätt med den moderna ekumeniken?

När alla ”nödvändiga” organisatione med sina olika förtecken strävar efter att uppfylla sina olika visioner har vi samlat på oss för mycket ”dökött” och numerären kanske måste förminskas enligt Guds modell.

Är Gideons situation en förebild för oss i meningen, det beror inte på mängden?

Måste vi vara många, vägen är ju smal.