Den kristna församlingen är ett huvudämne i bibeln och särskilt i NT. Jesus talar om församlingen och apostlarna ger ämnet en teologisk bearbetning i de brev som finns i Nya Testementet, skriver Owe Lindeskär i sin bok, Den korsmärkta församlingen.
Han fortsätter: Den kristna församlingen uttrycker genom sin förkunnelse, men framförallt genom sin närvaro Gud vilja och Guds ordningar. Församlingen är kallad att vara ljus i mörkret och salt i förruttnelsen. Dessutom är hon sanningens stödjepelare och grundfäste.

Församlingens främsta kallelse är att ära och tillbe Gud och därmed lyfta hans heliga namn. Sedan kommer uppgiften att göra Jesus känd och trodd i världen.
Kyrkan behöver mötet med Gud som en energi för att i nästa steg fullgöra sitt missionsuppdrag.

Allt detta är knutet till den lokala församlingen som erbjuder ett rikt församlingsliv med tillbedjan och mission som huvudingredienser. Till detta finns själavård, omsorg och andlig vägledning som en resurs i den lokala kyrkan.
Så långt är detta en kortfattad och översiktlig beskrivning om den kristna församlingen på ett modernt språk, förmedlad av Owe Lindeskär.

Känner vi igen oss i framställningen. Är det så vi känner vår församling? Då är allt gott och väl. Om inte, kanske något behöver lyftas upp och skärskådas – ur biblisk synpunkt.

Blir t.ex. församlingen medlemmar involverade redan i förberedelsestadiet i hur församlingsledningen diskuterar de olika alternativ som ligger till grund för en aktivitet där medlemmarna förväntas bli engagerade? Eller är aktiviteten fastlagd när församlingen får veta något och det bara är beslutet kvar. I ett sådant läge blir församlingen ett transportkompani för församlingens ledning. Det kan vara tillfällen när detta sätt är befogat. Men som generell rutin dödar den engagemanget hos många medlemmar.

Resultatet av en sådan rutin blir brist på engagemang hos dem som mer än gärna velat ha ett ord med redan vid planeringen. Kan göra skillnad.

En annan bidragande orsak till frågor är uppfattningen att kompromisser har gjort bibliska sanningar otydliga, att vi blivit för pragmatiska i vårt förhållande till Guds ord och olika tolkningar har fått för stort utrymme. Att vi blivit för pragmatiska helt enkelt. Jag tror att om vi är radikalare i våra liv är Gud i motsvarande grad trofast i sina löften. Och, man måste lyda Gud mer än människor.

Och det är våra ledare som lägger ribban med support av församlingen.

Många efterlyser därmed också mer av civilkurage hos vårt ledarskap i försvaret av den kristna tron och dess konsekvenser. Det skulle säkert smitta av sig på den enskilde medlemmen och resultera i en större frimodighet.

Ingen, eller i varje fall ganska få, tillhör församlingen för att man är religiöst intresserad eller kyrkligt orienterad, eller har stort intresse av kyrklig arkitektur och sakral utsmyckning. Man är en del av Guds församling som en följd av pånyttfödelsen under och genom det kristna dopet.

Det bibliska ordet koinonia betecknar denna gemenskap som leder bortom vanlig intressegemenskap. En gemenskap som behöver uppmuntran och kanske ibland en påminnelse om att tiden är kort.