Ledarskapets skall naturligtvis gå före, men avståndet fram till dem får inte bli för långt.

Det är Gud som äger församlingen och han har betalat priset.

Inte pastorn eller biskopen och inte samfundet eller någon inflytelserik grupp bland medlemmarna äger församlingen.

Kanske att vi behöver ett nytänk i detta. En förändring som består i att ledningen och församlingen samarbetar på ett tydligare sätt, med tanke på vem som äger församlingen.

Bibeln säger att när en församling skall byggas så sker det med levande stenar. Människorna, som är en del av församlingen, är födda på nytt och lever det nya livet i Gud och kallas därmed för levande stenar. (1 Petr 2:4-6) Vi är alltså levande stenar som fogas ihop till en byggnad och hörnstenen är också en levande sten, nämligen den uppståndne Jesus.

Det finns gott om sten i vårt samhälle, alla är inte levande men har möjlighet att bli det i rätt sammanhang. Är våra respektive församlingen det sammanhanget? Finns det resurser för det? Kanske inte om vi räknar utan Gud, men med Gud finns de.
Jag är övertygad om att Gud är intresserad av hur hans församling fungerar och förser den med de resurser som behövs när vi verkar hans verk.

Församlingens medlemmar har en anläggningsyta mot ”de kalla stenarna” som pastorer inte har, medan pastorernas yta berör främst medlemmarna, som jag uppfattar det.
Går det att få till en överlappning så att både pastorer och medlemmar berör de ”kalla” stenarna tillsammans?

I uppgiften att göra Jesus känd och trodd i världen ligger en utvecklingspotential.
Tron kommer av predikan står det, men att alltid predika för dem som redan tror går ofta över huvudet på dem som inte tror. I kyrkan tror nog de flesta fortfarande.

Finns det möjligheter att få höra predikningar i ett ämne som även de som inte tror kan tycka vara intressant?
Om det är möjligt och ämnet är t.ex. DET FINNS HOPP, kunde församlingens delaktighet bli att inbjuda vänner att ta del av detta ämne i kyrkan.

Till sin hjälp kunde en broschyr göras med några honnörsord i ämnet som kan skapa intresse. Det kan vara värt att pröva församlingens vilja till ett samarbete i detta. Om det utfaller väl går det säkert att utveckla

Jag tror det är lättare för medlemmar att i en personlig inbjudan referera till ett aktuellt ämne och argumentera för det. Jag tror också att det skall gå att önska en särskild sång (kanske en egen önskesång) och om man önskar samtala med någon efter gudstjänsten kan det ordnas i samband med den fikastund som ofta avslutar gudstjänsten.

Jag tycker att detta är ett ämne som ryms inom den s.k. boxen, och som i viss mån redan är påbörjad. Det behövs säkert fler levande stenar för det bygge som både vi och Gud ser som en uppgift för hans församling, och som vi kan fullborda.

 

1 thought on “Ledarskapets skall naturligtvis gå före, men avståndet fram till dem får inte bli för långt.

  1. Skall fundera, kanske hittar jag ord att sända vidare till dig, kära Stig. Ibland upplever jag en stor saknad och ledsenhet för att vi inte kommit så långt i vår tro…Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s