Det är svårt att tycka om Sveriges hittillsvarande största parti, Socialdemokraterna. Verkligheten är ju också en svår följeslagare för dem att ha som ressällskap. Den trivs inte i vissa miljöer. Den har en benägenhet att besväras av sanningen.

Pensionärerna, det är vårt folk det, säger socialdemokraterna, uppbackade av viss press som upprepar påståendet. Det lät likadant vid tidigare tillfällen när villaägarna var deras folk. Sedan bedrivs olika kampanjer för att få dessa grupper att tro på budskapet. Trots att överdrifterna är uppenbara väljer pensionärerna, resp villaägarna att ofta lita på socialdemokraterna.

Och anledningen är i många fall en missriktad solidaritet uppammad sedan gammalt från den tid man kunde lita på socialdemokraterna. Man lever gott på det ryktet i dag. Även om verkligheten säger något annat.

Ibland kommer dock verkligheten ifatt och falskheten avslöjas i form av att oppositionen pekar på flagranta löftesbrott mot både villaägarna på sin tid och framför allt pensionärerna i närtid. Villaägarna kom ändå bättre ut av den socialdemokratiska omfamningen hjälpta av omvärldens konjunktur.

Men en grupp som kommer illa ut för socialdemokrater i svekdebatten är den prekära situationen i sjukvården. En av dem som ofta pekar på detta är Kristdemokraternas Ebba Busch Thor. Hon har den högsta trovärdigheten av alla partiledare och borde ha väljarnas förtroende även i sakfrågorna.

Trots att socialdemokraterna vid varje tillfälle blir påkomna med ett svårt svek på dessa områden väljer s-sympatisörerna att tro på dem ändå, varför då? Jag tror det beror på gammal vana. Solidariteten.

”Vi är visserligen naiva i vissa frågor men det blir bättre, rösta på oss så får ni se” och pensionärerna och de sjuka ger dem trots allt sina röster, åtminstone i opinionen, resultatet låter vänta på sig, och man är fortfarande solidarisk, ofta till ingen nytta.

Ebba Busch Thor kan peka på sveket gång på gång, men pensionärerna och de som väntar på lagstadgad vård tror inte alltid på faktiska siffror. Tiden och utvecklingen talar dock för Ebba.

Förklaringen s pekar på är hur mycket man säger sig ha gjort och ännu mer vad man tänker sig göra men väldigt lite om vad man gör just nu.

Och så kommer det, ”men vad tänker ni göra, tillsamman med SD?” Socialdemokraternas ny/gamla mantra!! Precis som det inte går att göra något med, eller utan SD.

Som om det inte räcker med den politik man bedriver mot vanliga sjuka människor har man också gett sig på den institution man begriper ännu mindre av, nämligen Svenska kyrkan. Där gör man ännu större skada genom att ifrågasätta de omistbara värden som åtminstone tidigare behandlats där.