Regeringen tar krafttag mot gängkriminaliteten – säger man, och satsar massor av budgetpengar som ofta blir felplacerade, både i tid och plats. Om det finns ett antal åtgärder som behöver samverka med varandra för att få bukt med de kriminella nätverken får man inte utelämna någon del i kedjan. Då missar man målet och har kvar de kriminella gängen på gatan.

Vår nuvarande regering verkar ha lätt att bortse från behovet av t.ex. åklagare som har att ta vid där polisen slutar i de olika brottsutredningarna. Det verkar som regeringen inte har förstått storleken på problemet. De rättsvårdande myndigheterna måste ha tillräckliga resurser. Gärna mer. Vad hjälper det vårt samhälle om alla övriga bekämpningsmedel är intakta om det stannar här. Samhället kan mobilisera stora resurser, de måste användas också.

Gustav Junnti redovisade i VLT den 1 okt konsekvensen av den snålheten. Det kan bli väldigt dyrt för Sverige.

Om åtgärdslistan från samhällets sida mot våldet är lång kan man inte utesluta en så viktig del som de rättsvårdande myndigheterna. De skall vara slutstationen för många gängmedlemmar.

Om det inte finns tillräckligt med åklagare som kan driva målen går det inte att stoppa gängkriminaliteten.

Lösningen kanske ändå blir en ny regering som får överta ansvaret,

som kanske tom kan återupprätta den värdegrund som tidigare varit landet ledstjärna och lett oss till det välstånd vi åtnjuter i dag. Men som vi inte kan ta för givet ska fortsätta. Den kriminalitet vi har att besegra har mäktiga allierade.