Det är denna pessimistiska slutsats man kommer fram till, säger Predikaren, efter det man kämpat för och hoppats kunna upptäcka den gudomliga avsikten i allt som sker. Naturligtvis har han rätt. Den värld vi lever i är ju precis som han beskriver den. Den Gud som styr den döljer sig. Det ser knappast ut som om världen styrs av en välvillig försyn. Det tycks inte finnas någon förnuftig kraft bakom det hela. Ofta överlever det som är värdelöst, medan det som är värdefullt dukar under. Predikaren säger: Var realistisk! Se livet som det är. Många av oss behöver den uppmaningen. Det är inte bara så att vi har fel uppfattning om vishet och hoppas förgäves att livet ska funka som ”ställverket”i York.

Vi har dessutom en känsla av att vi måste hävda att vi befinner oss i ställverket och har fått hemlig information om orsakerna till Guds handlande,för att Gud skall bli ärad (även om vi inte säger det, för att vi ska få rykte om oss att vara andliga) Den här behagliga men grundlösa föreställningen blir en del av oss.

Vi känner oss säkra på att Gud har gjort det möjligt för oss att förstå orsaken till allt som kan tänkas hända oss i framtiden. (Även om vi bara låtsas ibland)

Så inträffar något smärtsamt och oförklarligt, och vår behagliga illusion om att vara invigd i Guds hemliga rådslut krossas. Vi känner oss sårade, vi tycker att Gud har övergett oss. Om vi inte gör bättring och ödmjukar oss.

Bland den medeltida traditionens sju dödssynder fanns lättja – ett tillstånd av glädjelös apati. Det finns en hel del av det slaget i kristna kretsar i dag. Symtomen är personlig andlig tröghet kombinerad med kritisk cynism mot kyrkorna och andra kristna initiativ och verksamhet.

Bakom det här morbida tillståndet döljer sig ofta sårad stolthet hos någon som trodde att han visste allt om Guds handlingssätt och som sedan genom bitter erfarenhet fick lära sig att han inte gjorde det. Det är vad som händer när vi inte lyssnar till Predikarens råd.

Sanningen är att Gud i sin vishet dolt nästan allt som vi skulle vilja veta (när det gäller hans avsikter) i församlingen och i den enskildes liv. Det har han gjort för att hålla oss ödmjuka och lära oss att vandra i tro. ”Liksom du inte vet vart vinden far eller hur benen bildas i moderlivet, så förstår du inte heller Guds verk, hur han gör alltsammans.

Men vad är i så fall vishet? Predikan har hjälpt oss att se vad den inte är.

Ger han oss någon vägledning om vad den är? Jo, det gör han, i alla fall i stora drag. ”Frukta Gud och håll hans bud”. Förtrösta på honom, visa vördnad mot honom, tillbed honom, var ödmjuk inför honom, säg aldrig mer än du menar och står för när du ber till honom. Gör gott. Kom ihåg att du en dag får avlägga räkenskap inför Gud. Avhåll dig, även när ingen ser dig, från allt som kommer dig att skämmas för att se i ljuset vid Guds slutliga dom. Lev i nuet och njut så mycket du kan; de glädjeämnen du har är Guds goda gåvor. Fastän Predikaren fördömer ytlighet har han uppenbarligen inget till övers för den andlighet som är för stolt eller för from för att kunna skratta och ha roligt. Be om nåd att arbeta hårt vad livet än kallar dig att göra och njut av ditt arbete när du utför det. Lämna resultatet åt Gud, låt honom bedöma dess slutliga värde.

Din uppgift är att använda allt sunt förnuft och all din kraft och förmåga till att utnyttja de tillfällen du får.

Det här är vishetens väg, även om det är tydligt att den bara är en av troslivets sidor. Vad är det då som bildar grundvalen för denna väg och som uppehåller den? Det är övertygelsen att den Gud som är outgrundlig också är den vise och nåderike Gud som skapat och återlöst världen.

Vi kan vara förvissade om att den Gud som skapade den här makalöst komplexa världsordningen, den Gud som befriade sitt folk ur Egypten och som senare vann en ännu större räddning från synden och Satan, han vet vad han gör. Han ”gör allting väl” även om han för tillfället döljer sin hand. Vi kan förtrösta på honom och glädja oss i honom även när vi inte kan urskilja hans väg.

Det var något av det som Predikaren lärde oss, att Guds vägar understundom är outgrundliga. Han hade också mycket mer att säga oss.

Läs gärna hans bibelbok, Predikaren.