Medan vi tänker att mängden deltagare som engageras i olika sammanhang skall ge framgång ser Gud till vikten att han får vara med öht för att svara för framgången.

”Ju fler vi är tillsammans ju gladare vi blir”, sjunger vi gärna. Ni är för många, säger Gud och reucerar krigarnas antal till ungefär 250 mot midjaniternas 125.000. De proportionerna är mera lagom, tycker Gud. Om ni är för många kommer ni att säga, och tro, att det var ert antal som gav segern, när det var min förtjänst.

Nå, reultatet av konfrontationen blev en överväldigande seger för israeliterna som med Guds insats besegrade en till antalet överlägsen fiende.

Men, jag tror att det finns tillfällen där där vi skall vara många. Ett sådant är om vi bestämmer oss att besöka och uppmuntra medmänniskor som upplever ensamheten som en plåga. Jag läste i VLT att det finns många som lider av detta, och vi borde kunna göra en insats och ju fler vi blir som upplever det som en uppgift, ju bättre. Jag tror det skulle vara en tacksam grupp som kanske får en ny syn på livet.

Jag tror det skulle vara många som håller med mig i det resonemanget. Skaran skulle säkert bli mindre om om vi skulle dra konsekvensen att vi är för många och anonyma medlemmar i våra församlingar och vi bestämmer oss för att använda oss av Guds metoder i stället. Och reducera medlemsantalet (Inte kristna) och därmed, kanske bli lite effektivare med hjälp av Gud och hans makt.

Det förutsätter att vi litar på hans ord och att vi ger honom äran för allt

stigmelin.com